Bland elefanter, facklor och trumslagare i Kochi

Posted on Posted in Indien

Av vår homestay-värd Roy har vi under den traditionella keralanska frukosten, bestående av färsk papaya, appam (ris & kokosnötspannkaka) och äggcurry, fått höra talas om den pågående festivalen som pågår i Kochis gamla stad, Fort Kochi. Med löften om elefanter och facklor lyckas han övertala oss att ta oss in till stan tills skymningen.

Festivalen har firats i Kochi sedan mitten av 80-talet, mellan den 23 och den 31 december, och har sina rötter i att de portugisiska kolonisatörerna stort firade det nya årets ankomst. Idag är det en mångkulturell fest med bland annat flera parader, vilket stadens invånare förbereder sig för när vår rickshaw bromsar in framför ett litet hinduiskt tempel mitt i staden.

Inne på gården står en elefant fastkedjad, på marken har man låtit måla flera vackra mandala-mönster och på flera håll pyntas även själva templet. På en vinglig stol sitter en äldre man och överblickar det hela, samtidigt som flera små barn leker skuggan av huvudbyggnaden. Här inne råder ett lugn, som bryskt bryts av när man kliver ut på gatan igen. För även om detta, med indiska mått mätt, är en relativt lugn stadsdel, märks det likväl att även det vardagliga livet pågår. Än ska det nämligen komma att dröja några timmar till själva paraden drar igång. Exakt när den börjar verkar dock ingen riktigt veta, någon säger klockan sex, någon klockan åtta och någon nån gång där mittemellan.

I ett försök att fördriva tiden något beger vi oss ner mot vattnet, där vi efter ett par hundra meter längs små stånd med frukt, kryddor, telefonkort och snabbmat, stöter på ytterligare ett stort område där man förbereder sig inför kvällens parad. Två elefanter står just nu uppställda, men snart kommer den tredje lunkande, och området fylls snabbt upp med människor. Framför elefanterna står ett femtiotal trumslagare i bar överkropp och spelar musik och de stora djuren pyntas upp med stora guldbelagda sköldar för panna och snabel. Kring allt detta finns en blandad skara av både indier och internationella turister och ser på. En storasyster spelar fotboll med sin yngre bror, andra småbarn springer runt och äter godis, ett gäng ungdomar i övre skolåldern står med sina vita uniformer i ett hörn och det råder en allmänt glad och uppsluppen stämning på området.

Fortfarande verkar dock ingen riktigt veta när själva paraden ska dra igång, men efter mörkrets inbrott verkar kunna fungera som någon sorts tumregel. En dryg timme senare befinner vi oss därför mitt i Fort Kochi, när vi hör den taktfasta musiken närma sig. Ett par hundra meter ner för gatan lyser några eldar och elefanternas sköldar glimrar i samma facklors sken. Ungefär en halvtimme senare når paraden den del av gatan vi befinner oss på, och vi verkar ha valt en bra plats. Precis framför ståltrappan vi sitter på stannar paraden upp, ställer elefanterna bredvid varandra och lyser upp med facklorna framför deras stora huvuden. Den stora skaran av människor som följer efter paraden blandas upp med de åskådare som valt samma plats som vi och under ett par minuter är det bara att beundra dessa djurs storhet och den vördnad, som trots den annars ibland hårda behandlingen, ändå finns. Till slut trampar paraden vidare till de barbröstade trumslagarnas trygga takt, livet går vidare på just denna plats i Fort Kochi och Indienresan fortsätter för min del, men både den mäktiga paraden i sig och den glädje som fanns under förberedelserna visade upp både Indien och Fort Kochi från sin främsta sida. Tack för det, Roy.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *