Gränskontrollen – en påminnelse om ett annat Europa

Posted on Posted in Europa, Kroatien, Montenegro

Jag är för ung för att minnas gränskontroller i Västeuropa. När jag föddes var EU redan 15 länder stort och Sverige hade gått med sex år tidigare. Visst, jag har tagit mig igenom både amerikanska och indiska ”immigration and customs”, men av någon anledning känns det ändå annorlunda. USA och Indien är något annat, det är att spela på bortaplan. Europa är hemma för mig, jag har varit i cirka hälften av kontinentens länder och känner mig generellt ganska hemma var i Europa jag än befinner mig. Trots det är det sällan passet behöver visas. Visst, under de senaste årens terrorhot och flyktingströmmar har passkontroller börjat poppa upp här och där, men sällan är de mer komplicerade än en boarding på Arlanda.

Just därför fungerar gränsen mellan Kroatien och Montenegro som en påminnelse om hur det var överallt förr, men såklart fortfarande är i delar av Europa, och något positivt EU bidragit med.
Till en början verkar allt vara frid och fröjd; Adriatiska Havet glimmade och cypresserna stod högtidligt vid vägkanten. Men sedan dyker den upp, den tillsynes oändliga raden av solstänkande biltak.

På de 20 inledande minuterna rör vi oss i snitt en meter per minut – alltså sammanlagt 20 meter. Vår chaufför bestämmer sig därför för att vända om, kör upp i bergen på farligt smala vägar med skarpa kurvor. Tack vare det lyckas vi komma förbi hela den andra kön – det finns två gränskontroller mellan Kroatien och Montenegro – och sparar därmed mycket tid.

Tiden går ytterligare men till slut ser vi ändå kontrollbyggnaden. Vi lämnar in passen, de kontrolleras och godkänns, och vi kör iväg – men då väntar nästa överraskning. Det visar sig nämligen att Montenegro och Kroatien inte har någon gemensam gröna, utan skiljs åt av cirka en kilometer ingenmansland. Återigen väntar kö, en montenegrinsk skylt som deklarerar ”Limited Movement (begränsad rörlighet)”, passkontroll och stämpel innan vi till slut faktiskt kan rulla vidare och in i Montenegro.

1,5 timmar tog det sammanlagt, påminnelsen om en värld som delvis varit, men också en värld som fortfarande är. Även i Europa, vilket kan vara värt att påminna sig om. För Montenegro är lika mycket Europa som något annat och likheterna med exempelvis Italien är stora. Något som också gör att de 1,5 timmarna känns extra udda. Och om vi inte står upp för att fortsätta ha fri rörlighet kan det även vara en värld som kan komma. Även i Sverige.

Redan 10:43 stod vi ”på” gränsen enligt Google Maps.

Men det dröjde till 12:08 innan vi på riktigt var igenom!

2 thoughts on “Gränskontrollen – en påminnelse om ett annat Europa

  1. När vi flög hem från Krakow i juni, visade det sig att vår biljett innehöll ett byte i Oslo. Hade vi inte riktigt uppmärksammat. Samma sak där, en, för oss svenskar, smått absurd kö för passkontroll in i Norden innna vi kunde resa vidare. Så omständigt att inte vara med i EU!

    1. Intressant att det är så, så nära hemma. Aldrig flugit via Oslo så inte tänkt på det, eftersom landvägen från Sverige aldrig varit några problem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *